Mot Alla Odds Lena

Denna vecka har det verkligen smällt till. Jag är med överallt känns det som och programmet sågs av hela 1,1 miljoner tittare! Stort!

Jag kunde verkligen aldrig tänka mig att det skulle bli en sådan genomslagskraft som det har blivit. Än så länge har det varit ganska lugnt med debatter runt omkring programmet, men i radio P1 har det ändå varit en liten debatt mellan David Lega och Finn Hellman. Jag bifogar filen nedan.

Sveriges Raio P1

Det behövs att vi diskuterar för att få upp problem till ytan och för att få till förändringar i samhället. Finn Hellman som är ultrakritisk till programmet tar människor med funktionshinder till ett sådant seriöst plan att det nästan blir humoristiskt. Jag håller verkligen inte med om att vi har fått vara med i programmet endast för att vi har funktionsnedsättningar. Snarare har det varit att de har tittat på våra personligheter och vad vi vill förmedla med att vara med i programmet.

En annan aspekt som jag tycker är viktig är också det vi kan ge till barn och unga. Jag har hört lärare som i stället för att ha lektion har visat sina elever programmet bara för att det förmedlar något mer än vad de flesta program på TV gör idag. I stället för att mobba varandra så ville vi stärka varandra, istället för att rösta ut någon ville vi hjälpa fram någon. Att det sedan också kan bidra till att vidga vyerna för många, både barn och äldre som inte själva har träffat någon med diverse funktionshinder är ju dessutom fantastiskt bra.

Jag har sedan 2003 jobbat mig fram dit jag är idag för att visa att jag vill respekterad som vilken person som helst. Det blir jag fortfarande inte, men jag kommer fortsätta kämpa för att förändra Sveriges syn. Jag har ett synligt funktionshinder, men det är så många som har dolda funktionhinder som är minst lika jobbiga. Varje dag träffar man människor på jobbet som har sina begränsningar på olika sätt. Jag tror att vi alla vill bli sedda för de styrkor vi har och inte för våra svagheter.

Jag vet att bl.a. Anna Bergholts har varit emot programmet. Men i slutändan så vill vi egentligen samma sak. Vi vill att människor med funktionsnedsättningar skall på ett naturligt sätt synas och finnas med i Media som t.ex. programledare och radiopratare. Inte för att vi har ett funktionhinder utan för att vi är kompetenta. Jag hoppas att Mot alla odds kan vara ett program som leder till just detta. Kanske får någon av oss i gruppen t.o.m. ett erbjudande om att jobba i TV eller radio. Jag skulle inte tacka nej till ett sådant erbjudande i.a.f.

Det är roligt att programmet väcker en debatt och jag hoppas på att det blir mer debatt som håller en hög klass utan smutskastning på varann

-- Jag hoppas verkligen att ALLA människor både med eller utan funktionshinder blir inspirerade av programmet.

KRAM LENA

Nu är det klart att programmet skall visas iden 17e januari istället för den 7e november. Jag förstår helt att Maddes anhöriga vill att programmet skjuts upp men jag tycker också att det är helt rätt att programmet ändå sänds trots det tragiska som har hänt. Att inte sända den bragd som Madde gjorde i programmet vore på något sätt som att svika och lura henne. Hon såg så mycket fram emot att programmet skulle sändas och tyckte bara att det tog så lång tid att vänta. Nu kommer hon aldrig få se alla programmen vilket känns riktigt tungt att tänka på. Vår fina Madde skall ändå visas för hela Sverige. Det är hon värd för hennes otroliga prestation!

Idag var en fotograf här från UNT för att ta bilder då de skulle publicera en artikel i Uppsala Nya Tidning till nästa helg. Nu blir det inte så eftersom programmet skjuts upp utan en artikel kommer i början av januari istället. Det var samma fotograf som jag träffade för något år sedan då jag gjorde ett reportage om sjukhuskyrkan. Han hade nu blivit friskförklarad från sin cancer och det slog mig ytterligare en gång hur tacksam man skall vara för sitt liv.

Tänk att även jag som har varit så nära döden tänker sådana tankar. Tankar att jag måste vara mer tacksam än vad jag är idag för det och dem som är runt omkring mig. Vad tänker då de människor som i princip aldrig har mött något hinder i sitt liv?

–Vet de egentligen om vad livet handlar om eller springer de bara runt i ett ekorrhjul?

–Springer jag omkring i ett ekorrhjul?

Visst gör jag det kan jag ganska snabbt komma fram till. Jag oroar mig mer för om bilen är sönder än om människor svälter i Afrika. Jag vill intala mig att jag självklart bryr mig mer om det, men om jag tänker efter så lägger jag endast en bråkdel av mina pengar på att hjälpa andra jämfört med vad jag lägger på min bil. Ganska skrämmande tanke.

Jag hörde på radion häromdagen om en lärare som hade med sig en rulltårta till sin klass på 20 elever. Han delade rulltårtan i 20 lika stora bitar och sedan gav han 4 elever 4 bitar var och de resterande 4 bitarna fick resten av klassen dela på. Det blev totalt kaos och de andra eleverna tyckte det var så orättvist att de endast fick dela 4 bitar på 16 personer. Då sade läraren att det är så det ser ut i världen idag mellan fattiga och rika. På det sättet förstod precis alla elever i klassen vad han menade. Jag tycker det var en otroligt bra liknelse som fick mig att tänka till en gång extra.

Något jag värderar otroligt högt är min älskade man :)

TA HAND OM VARANDRA ÄLSKADE VÄNNER!!!

I onsdags förra veckan skulle jag möta lokal tv i Uppsala. UNT24 tror jag att det var bestämt. Med mig, skulle min underbara vän Madde vara, som också deltog i Mot alla odds. Vi skulle tala om serien, vad den innebär, och helt enkelt presentera oss och våra personligheter. Det var bestämt att vi skulle träffa reportern kl 9:30 på konsert och kongress i Uppsala. Jag var som valigt någon minut försenad och såg till min stora förvåning att jag ändå var där innan Madde. Det kändes lite konstigt eftersom hon alltid var i tid.  Men jag tänkte att det troligtvis berodde på tågen som i princip aldrig kommer i tid.

Jag och Madde hade talats vid dagen innan och hon var på topp. Hon var så lycklig och nykär i sin kille. Hon berättade att hon skulle ut och rida på kvällen och att det passade henne alldeles utmärkt att komma till Uppsala på intervju då hon ändå hade lite ärende där att uträtta. Vi skickade vårt sista sms till varandra runt kl 16 på eftermiddagen där vi sa att det skulle bli så kul att träffas.

Tiden gick där jag och reportern väntade på Madde. Nu hade det gått 40min över tiden och jag började bli rejält orolig. Jag försökte ringa flera gånger till hennes mobil utan svar. Tankarna började snurra. Tänk om något hade hänt?

Några minuter senare får jag ett samtal som ger mig det hemska beskedet att världens underbaraste människa, Madelene Lundgren, är död.

Du är älskad och saknad av många min underbara supermadde. Gå gärna in och läs vilken fantastisk människa Madde var på supermadde.se

Ta vara på livet mina älskade läsare!!!