Nytt datum för Mot alla odds
Nu är det klart att programmet skall visas iden 17e januari istället för den 7e november. Jag förstår helt att Maddes anhöriga vill att programmet skjuts upp men jag tycker också att det är helt rätt att programmet ändå sänds trots det tragiska som har hänt. Att inte sända den bragd som Madde gjorde i programmet vore på något sätt som att svika och lura henne. Hon såg så mycket fram emot att programmet skulle sändas och tyckte bara att det tog så lång tid att vänta. Nu kommer hon aldrig få se alla programmen vilket känns riktigt tungt att tänka på. Vår fina Madde skall ändå visas för hela Sverige. Det är hon värd för hennes otroliga prestation!
Idag var en fotograf här från UNT för att ta bilder då de skulle publicera en artikel i Uppsala Nya Tidning till nästa helg. Nu blir det inte så eftersom programmet skjuts upp utan en artikel kommer i början av januari istället. Det var samma fotograf som jag träffade för något år sedan då jag gjorde ett reportage om sjukhuskyrkan. Han hade nu blivit friskförklarad från sin cancer och det slog mig ytterligare en gång hur tacksam man skall vara för sitt liv.
Tänk att även jag som har varit så nära döden tänker sådana tankar. Tankar att jag måste vara mer tacksam än vad jag är idag för det och dem som är runt omkring mig. Vad tänker då de människor som i princip aldrig har mött något hinder i sitt liv?
–Vet de egentligen om vad livet handlar om eller springer de bara runt i ett ekorrhjul?
–Springer jag omkring i ett ekorrhjul?
Visst gör jag det kan jag ganska snabbt komma fram till. Jag oroar mig mer för om bilen är sönder än om människor svälter i Afrika. Jag vill intala mig att jag självklart bryr mig mer om det, men om jag tänker efter så lägger jag endast en bråkdel av mina pengar på att hjälpa andra jämfört med vad jag lägger på min bil. Ganska skrämmande tanke.
Jag hörde på radion häromdagen om en lärare som hade med sig en rulltårta till sin klass på 20 elever. Han delade rulltårtan i 20 lika stora bitar och sedan gav han 4 elever 4 bitar var och de resterande 4 bitarna fick resten av klassen dela på. Det blev totalt kaos och de andra eleverna tyckte det var så orättvist att de endast fick dela 4 bitar på 16 personer. Då sade läraren att det är så det ser ut i världen idag mellan fattiga och rika. På det sättet förstod precis alla elever i klassen vad han menade. Jag tycker det var en otroligt bra liknelse som fick mig att tänka till en gång extra.
Något jag värderar otroligt högt är min älskade man :)
TA HAND OM VARANDRA ÄLSKADE VÄNNER!!!
När jag gick i mellanstadiet hade vår skola en temadag just om världens resursfördelning. Vi fick då en speciell skollunch, där vi fick dra en lapp ur ett kuvert och utifrån det delades vi in i grupper representerande olika delar av världen. De som fick de fattigaste länderna fick vill jag minnas bara en liten portion gröt till lunch, sedan blev portionerna större, o.s.v. Jag hade turen att dra den rikaste delen av världen och vi fick välja mellan pizza och hamburgare och liknande tror jag, blev serverade av rektor och lärare och fick glasstrut till efterrätt.
Det var också ett bra projekt tycker jag även om jag minns att jag var ängslig att hamna i grötgruppen innan. Det gav liknande reaktioner som exemplet med rulltårtan.
Apropå det du skriver om att bry sig om andra och hur mkt pengar man lägger på att hjälpa andra så är det en sak jag tycker är störande. Och det är hur otroligt mycket saker kostar här när de pengarna skulle kunna rädda liv istället. I vissa delar av Sverige kan man köpa ett hus för en bråkdel av vad man får ge för en lägenhet här i stan och omkringliggande orter. Men om man som jag har familj och jobb här och dessutom gamla föräldrar i närheten så funkar det ju inte att flytta till något billigare ställe heller. Och jag tycker det känns så tråkigt att vi speciellt nu när vi flyttar och tar lån och så och jag fortfarande är mammaledig och inte har någon stor inkomst inte kommer kunna lägga pengar på annat än vad vi behöver i form av månadsavgift, lån, räkningar, mat o.s.v. Ändå är vi "rika" i ögonen på stora delar av världens befolkning. När vi var i Kina för några år sedan så märkte man att folk där verkade tro att alla västlänningar som kommer dit är multimiljonärer som kan strö pengar omkring sig hur som helst. Men tyvärr kan vi ju inte det eftersom det kostar så pass mycket bara att bo t.ex. Jag tänker jämt att det borde gå att lösa saker på ett enklare och billigare sätt så inte allt behövde vara så dyrt och så människor kunde spara ihop till saker istället för att tvingas betala räntor på lån. De pengarna skulle kunna gå till så mycket bättre saker. Men jag är väl lite naiv kanske...
Håller med dig Ulrika att det känns störande att man här knappt går runt ändå trots att man har oändligt mycket pengar jämfört med dem i tredje världen.
Tyvärr vet jag inte om vi i de rika länderna skulle ge mycket mera pengar även om vi hade mer över. Den som har mycket vill ha mer och troligtvis skulle vi bara skaffa oss mera onödiga prylar. Men jag kanske är lite pessimistisk när jag säger så...
