Mot Alla Odds Lena

Idag har jag i princip inte gjort någonting. Har varit rädd för att röra mig för mycket då det stretar hårt i huden där de har sytt. Tog smärtstillande i morse för att våga gå på toa. Nu känns det dock som att jag vågar röra på mig lite mera. Har varit upp och ätit lite och tänkte faktiskt spela lite TV-spel om nu hjärnan pallar det och att jag hittar en ställning som inte gör allt för ont. Just nu har jag iaf en inopererad elektrod i ryggen som förhoppningsvis skall göra att jag får mindre nervsmärtor.

Mina fina jobbarkompisar i Märsta som jag saknar har skickat en jättefin bukett tulpaner till mig och min bästa vän Gun som numera på i LA skickade även hon en underbar bukett. Det värmde verkligen. Tänk vilka underbara människor det finns.

Detta är dosan som jag använder för att styra styrkan på strömmen som skickas i ryggen.

Denna fina bukett fick jag av mina arbetskamrater. Matchar mina rosa hjul :)

Denna underbara bukett fick jag ifrån Gun, min underbara vän som även var tärna på mitt bröllop

Tack för alla hälsningar och böner som jag har fått. Ni är underbara!

Här ligger jag nu och väntar på operation. Känns läskigt värre. De satte nålen i foten som jag ville så jag slapp känna något. Nu blir jag upplagrad med glukoslösning. Tryckte i mig mat precis innan klockan tolv i natt. Nu blir det varken mat eller dryck försen efter operationen. Tyvärr är de sena och jag känner mig redan hungrig. Men men, är det inte värre än så skall man inte klaga. Rummet påminner mig tyvärr lite om gamla jobbiga tider. Nej, nu blir det lite TV. Kram på er!

Ush, just nu är jag väldigt nervös inför morgondagen och skall snart äta mitt sista mål mat innan jag måste fasta. Imorgon skall jag försöka operera ryggen en andra gång för att sätta in en elektrod som skickar elektriska impulser och därmed kan gör att min nervsmärta eventuellt blir lägre. Jag HOPPAS verkligen att det kommer funka den här gången och att jag inte får lika ont som förra gången de försökte. Jag fasar för den smärta som jag fick efter förra misslyckade försöket.

De säger att 65% får en förbättrad smärta och därmed behåller sin elektrod. Jag är så rädd att jag tillhör de andra återstående 35%. Sedan finns det liksom inget mer att göra, sedan får man förlika sig med att äta piller resten av livet, eller vara klar i bollen men skrika av smärta….

Jag har iaf lagt nytt lakan i sängen och duschat med Descutan. I morgon skall jag duscha igen innan jag skall vara på sjukhuset klockan nio.

Wish me luck!

Jag har börjat jobba för att kunna hjälpa till med pengar och hjälpmedel för att starta ett hjälpcenter nere i Zambia. Det underbara folket där satte verkligen sina spår i mig och när jag såg en möjlighet till att samarbeta med människor nere i Sydafrika som åker till Zambia för att hjälpa till så tog jag min chans.

Detta arbete har nyss börjat och jag håller just nu på att se vad som behövs för att kunna samla in pengar och medel. Det är ju ingen idé att skicka ner saker de inte behöver eller vet hur de skall användas, då blir det bara liggandes till ingen nytta iaf. Många frågor måste besvaras: Finns det reservdelar att få tag till där nere för t.ex. rullstolar? Kanske kan det vara lättare att investera i rullstolar som tillverkas närmare då det är lättare med reparationer mm.

Troligtvis kommer det vara dyrt att skicka ner saker också, så det är nog inte alltid mest lönsamt att samla ihop saker. Sedan måste man se till vem det är som kommer att finnas på detta centra. Är det en sjuksköterska och vilken kunskap har hon eller han?

Uppsala kommun trodde att de skulle kunna få fram några stolar och kryckor. Jag får se vilka stolar de är beredda att skänka och gå igenom om det är något som behövs fixas. Stora framhjul och massiva däck ser jag som ett måste i den terräng som är där nere.

Det är som sagt många frågor som måste tas reda på, men jag ser mycket fram emot att detta skall växa fram eftersom. Hoppas ni vill följa med på äventyret :)

Ps. om ni har några tips från egna erfarenheter får ni gärna ge det! Det enda jag har är en god vilja och erfarenheter av vissa hjälpmedel.

Idag har jag gjort en intervju för Kronans tidning. Känns riktigt roligt. För en gångs skull får man fokusera på något annat än att bara presentera sin funktionsnedsättning och istället fokusera på sin kompetens och sitt jobb.  Jag skulle göra en livskurva över en del av mitt liv. Jag gjorde en egen som journalisten sedan får ändra så det passar. Jag tänkte dock att jag kunde lägga ut min egen version här. Det var svårt att bestämma vilka milstolpar som man ville ha med, men jag tror jag fick med det viktigaste utifrån min egen synvinkel.

Livskurva

2002 Lena börjar på apotekarprogrammet i Uppsala

2003 mars: Överkörd av lastbil, nära att inte överleva.

2003 april: Lena får reda på att ryggen är skadad och att hon inte kommer kunna gå igen.

2003 maj: Får sitta upp för första gången efter olyckan. Ständigt illamående från sina läkemedel gör att hon tappar i vikt.

2003 juni: Kan sakta klä på sig igen. Magen krånglar då mycket tarmar blivit skadade.

2003 juli: En smärtläkare säger att Lena troligtvis aldrig kommer klara av att plugga med de starka läkemedel som hon äter.

2003 augusti: Lena flyttar in i en anpassad lägenhet i Uppsala och börjar plugga på heltid igen. Hon sover ca 14-16 timmar per dygn.

2004 Lena börjar spela rullstolsbasket

2005 Lena blir kristen och går bibelskola

2006 Träffar sin blivande man och åker till USA för att plugga och spela rullstolsbasket

2007 Vinner amerikanska mästerskapet i rullstolsbasket.

2010 Utexamineras som leg Apotekare, får direkt jobb inom industrin på 100%

2011 Börjar på Kronans Droghandel på 50% då det är lagom arbetsbelastning med all smärta. Åker senare med på äventyret Mot alla odds till Afrika.

2012 ser fram emot nya utmaningar…

Som ni märkt har jag inte skrivit på ett bra tag i bloggen. Kände väl mest ett tag att det knappt var några som läste, så vem skrev jag för egentligen? Nu verkar det ju faktiskt ändå som att det är en del som har varit inne på bloggen och t.o.m. kommenterat vilket gör att det känns roligt igen att börja skriva. Sedan har det varit en hel del uppmärksamhet ändå nu när programmet har gått med diverse medverkande lite varstans vilket har gjort att det inte riktigt har räckt till med min tid.

Jag har börja jobba på Kronans Droghandel i Märsta nu i stället vilket känns riktigt roligt. Vi är ett härligt gäng med fart och fläkt som peppar varandra. Ligger vid COOP extra om ni vill komma och hälsa på. Eftersom jag jobbar halvtid så är jag dock inte där alla dagar.

Vill passa på att ge ett boktips till er alla. Strengths Finder 2.0, skriven av Tom Rath. Här får ni efter ett test vilket ni gör på nätet reda på vilka era 5 främsta styrkor är och hur ni på bästa sätt bygger vidare på dem. Väl investerade pengar både enskilt men inte minst i ett arbetslag.

Ha det bäst!