Mot Alla Odds Lena

Jag har en fantastik vår ur många perspektiv. Jag trivs på jobbet och har fått nya roliga ansvarsområden. Skall förutom min apotekarroll också börja arbeta som säljcoach i den regionen som jag nu jobbar i dvs. Uppsala med omnejd. Känner verkligen att det finns ett behov av att lära sig ta hand om våra kunder på alla bästa sätt. Idag går ju apoteken igenom en förändring utan dess like. Man kan köpa receptfria läkemedel på flera olika ställen och dessutom via nätet. Vi måste visa att det är värt att komma till oss och få professionell hjälp. Personligen ser jag inte hur vi skall kunna nå upp till målen med bättre läkemedelsanvändning i Sverige när du kan köpa läkemedel precis överallt. Nästintill alla tar något läkemedel idag och har man inte kunskapen är det lätt att tro att alla receptfria läkemedel är ofarliga. Så är det ju verkligen inte. Vi måste därför på apoteken visa att det är värt att komma och handla personligen av oss. Jag hoppas att jag lyckas entusiasmera personalen på samma sätt som jag brinner för detta ämne.

Jag brukar lyssna på Rix FM på morgonen och de hade då diskussion angående om hur mycket bättre det är i Amerikanska apotek där man kan köpa läkemedel som faktiskt gör en friska. Konstigt resonemang, men det är ju lätt att säga då man inte har kunskap i själva ämnet. Nej, det är inte sant att vi har mindre läkemedel i Sverige än i USA, MEN vi har striktare lagar. Vi säljer inte ens lätt narkotika receptfritt. Det tycker jag är bra, och det står jag för! Jag träffar människor nästan varje arbetsdag som jag märker är mer eller mindre läkemedelsberoende. Att vi får mera kontroll över all narkotika ser jag inte på något sätt som sämre. Snarare tvärt om. (Sedan vet jag att det säljs bantningspiller som mer eller mindre är hälsofarliga. Dessa säljs inte i Sverige pga biverkningsrisken)

Annars har jag nyss skickat in min FA-skattsedel som gör att jag snart kan titulera mig egenföretagare.  Nu skall jag ut och prata inför människor och föreläsa! Så roligt!

På de föreläsningar jag hållit hittills har det varit så roligt och inspirerande. I Hamnkyrkan i Hillerstorp kom det runt 175pers, trots att de inte annonserat. Alla var verkligen med och förutom att bara prata så sjöng jag tillsammans med Tomas några låtar också. Det brukar alltid vara ett uppskattat avbrott. Det var dessutom väldigt mysigt att träffa alla gamla vänner som kom dit och som fortfarande bor kvar.

Bilderna är ifrån Hamnkyrkan i Hillerstorp

Nästa väntande föreläsning är i Dala-Järna på kämpudden tisdagen efter midsommar. Kan tänka mig att det var den 26 juni. I höst blir det fler föreläsningar hoppas jag. Jag föreläser som sagt både om mitt livs äventyr men också om äventyret i Mot alla odds. Är det någon som är intresserad av mer info kan ni självklart kontakta mig. Skriv gärna er mailadress här så kontaktar jag er.

Det enda som tynger mitt liv är att ryggen känns som den skall gå av…. Men men men….

I onsdags begravdes min mormor. En stålgumma som överlevt både en stroke och diabetes under en lång tid. Nu fick hon äntligen vila. Det märktes att hon ville komma till himlen och träffa morfar. Det var en mycket fin ceremoni och mycket sång och fina tal. Det enda som jag kände var att det är så synd att vi inte träffas mer i familjerna och alla kusinerna. Det är verkligen mysigt att träffa sin släkt.

Jag fick åka med Mikael och Susanne ner till Småland vilket var väldigt roligt. Mikael är min morbror och jag har knappt träffat hans barn, dvs mina kusiner förut. Det var mysigt att lära känna många nya kusiner. Får hoppas på att det blir fler gånger vi ses i framtiden.

Min mormor hon var 150cm kort

Min mormor hade alltid mål i mun (i alla fall när hon var yngre)

Min mormor älskade barn

Min mormor bakade världens bästa bullar

Min mormor gjorde världens godaste palt

Min mormor använde korsett

Min mormor hade alltid klänning

Min mormor kom från Norrland

Hemma i Småland är det så vackert nu med mattor av vitsippor som pryder marken. Nedan ser ni ett kort från mammas och pappas omgivning där de bor. Så mysigt med massa fågelkvitter. Sedan en bild på Ellie min brorsdotter. Så sööööt!

ps.

Tack till dig som gav mig dagens ros i Värnamo Nyheter! Det värmer verkligen ;)

KRAM

Tänkte att jag skulle skriva ner det tal som jag höll igår i Voxtorps hembygdsgård. Det var ett härligt väder och runt 125st personer kom för att lyssna till Voxtorps kyrkokör och för att Hurra för våren. Jag blir alltid så lycklig av att höra de klassiska vårsångerna sjungas som ¨ut i vår hage¨ och ¨första maj, välkommen¨.





Vårtal 2012 i Voxtorps Hembygdspark

Ännu en vinter har gått och äntligen är våren här. Kylan och mörkret byts ut mot ljus och nytt liv. Fåglarna kvittrar igen och man kan nästan tro att man vaknar upp i ett exotiskt land när man väcks kl 5 på morgonen av allt fågelkvitter. Det är som om fåglarna manar oss att komma ut i naturen igen efter allt innesittande i vinterns kyla.

Själv kan jag äntligen åka långa sträckor och träna och njuta av naturen. Att sitta i rullstol är för mig under en snöig vinter ofta förknippat med jobbiga situationer;
-Man blir kall om benen.
-Man fastnar då det ofta är dåligt skottat.
- Man får mycket nervsmärtor.

Om man vill kan listan göras lång. Detta gör att man VARJE DAG MÅSTE GÖRA ETT VAL, ETT VAL ATT SE DET POSITIVA I LIVET.

Under vintern är det så enkelt att gräva ner sig i sina bekymmer. Nästa varje dag på jobbet träffar jag någon som har valt att stanna kvar i vinterns dystra stämningsläge. De pratar varje dag om hur dåligt de mår, de klagar på allt de kan och väljer att rulla sig i all dynga som livet har att bjuda på.
Det finns människor som mår bra av att se andra må dåligt och har som hobby att tala illa om andra människor. Det finns människor som är långsinta och sällan förlåter andra.
Vad det än är så har de valt att stanna kvar i bitterhet över livets orättvisor. 

Vi känner alla igen oss mer eller mindre i något av det jag nyss räknade upp. Ingen är ofelbar och kanske har just du trillat ner i någon av alla dessa diken?
Kanske går du och drar på saker i ditt liv som du inte behöver? Kanske har du under flera år gått runt och fokuserat på allt negativt i ditt liv?


Våren bjuder på vackra växter i många olika färger och former. Snödropparna är de första envisa blommorna som trotsar vinterns mörker och kyla. Efter dem kommer blåsipporna och krokusarna i härliga färger som gör att man blir glad. Snart ser vi vackra vitsippor och träd som får små ljusgröna blad.

Det är vackert med alla olika växter precis som det är vackert med alla olika människor.
När jag var i Afrika fick jag träffa otroligt härliga människor. De var så glada trots att de ägde så lite. De gick i sin nyfikenhet fram och pratade och kände på oss som var så olika dem. Istället för att vara rädda kom de fram för att lära sig mer. De hade något som vi så ofta saknar - tiden för att se varandra -

Liksom de skiljer sig från oss i hudfärg så skiljer vi oss alla ifrån varandra i hur vi tänker och känner. Det är detta som gör oss så unika och så värdefulla. Liksom det är vackert med en rabatt med olika slags blommor så är det vackert med olika slags människor. Vi är alla liksom en nyutslagen vårblomma, det är bara att vi måste inse det själva.

Jag läser ifrån Psaltalen 139:13, 17. Här står det hur underbart du och jag är skapade och hur vi skall se varandra.

13.Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv. Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttans underbart: ja underbara äro dina verk, min själv det det så väl.

17. Hur outgrundliga är inte för mig dina tankar, o Gud, hur stor är inte deras mångfald.

När vi inser att vi alla behöver varandra tror jag att vi kan gå vidare och bli hela. Det är sällan som man mår så bra som när man har fått hjälpa en medmänniska. Vi är skapade i mångfald och alla har något att ge. Vi blir tillsammans som vårens underbara och blomstrande natur.


Du kanske känner dig som en vissnad amarylis och har fastnat i ett dåligt mönster?

Gör som våren - ta nya tag och väx som människa. Våga kämpa som den första snödroppen. Kanske är det tufft i  början, men våga trotsa vintern i ditt liv. Efter ett tag går det lättare och till sist kommer du att blomstra.

 Ge av det du har.
- hjälp andra, det hjälper även dig själv att komma vidare.
- Sluta tala illa om andra.
- Skriv upp och fokusera på det som du är bra på och utveckla det.
- Jobba med dina tankar och så ofta du tänker negativt så säg STOPP, jag är en positiv person.



Lika ofta som jag träffar negativa människor så träffar jag positiva. Masoud som många känner igen från Mot alla odds var med i discoteksbranden i Göteborg. Han hade omfattande brännskador över hela kroppen och är en person som verkligen skulle ha kunnat gå ner sig totalt. Men han har valt att gå vidare och spred glädje till alla i gruppen. det trots att han bara har 13% syn kvar och en bortbränd hand. Madde som gick igenom en svår cancerperiod i sitt liv var också en otroligt energigivande person trots sina smärtor och ett bortopererat ben.


Jag vill utmana dig nu att tillsammans med våren göra ett val.
- ett val att välja att leva fullt ut
- ett val att välja det positiva
- ett val att gå ur flera års negativt tänkande
- ett val att göra det du inte trodde var möjligt

Jeremia 29:11 säger

Jag vet väl vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och icke ofärdens, till att ge er en framtid och ett hopp.


Även om inte du tror att det är möjligt så vet jag att det är det. Även om du säger att det är mot alla odds så tror jag att du klarar det.

Anta utmaningen att växa och leva fullt ut samtidigt som vi nu utbringar ett fyrfaldigt leve för våren, den leve:

HURRA HURRA HURRA HURRA!!!

Igår var jag och hälsade på Anna Sköld och såg hennes och Haralds lilla Ebba. Hov var bara 5 veckor gammal och väldigt söt och mysig. Hon somnade i mitt knä efter att ha varit lite ledsen då vi skulle gå hem ifrån Sollentuna centrum. Så mysigt :)

Tänk att även en liten tjej på 5 kg kan väga så mycket efter en halvtimma på armen. Man tror inte det. Jag hann bli kräkts på också som det hör till att bli när man skall hålla små söta bebisar.

Anna och Ebba. En stolt mamma!

Såg även att Carola hade adopterat en liten tjej ifrån Sydafrika. Känns som att hela världen håller på att skaffa barn. Hoppas man själv får en liten knodd någon gång.

Annars skall jag ner till Småland i helgen och hålla tal i hembygdsparken i Voxtorp. Det skall bli riktigt trevligt att få tala inför gamla grannar som man vuxit upp bredvid. Frågan är bra vad jag skall fokusera på. Jag tror att det skall handla om att välja att leva. Varje vår kommer livet tillbaka efter vintern. Vi kan också komma tillbaka trots att vi har varit med om jobbiga och tunga saker i livet. Vi kan välja att leva ändå! Vad tror ni? Kan det vara något? Ja vi får helt enkelt se vad det blir.

Idag har jag jobbat hela dagen och det har gått superbra! Är så glad över mitt jobb!

KRAAAAM

Den senaste tiden har jag haft så sjukt ont i ryggen. I går så tänkte jag allt för mörka tankar. När man har så ont att man inte känner för att finnas kvar längre då är det bara för jobbigt. Idag har varit något bättre, men jag känner fortfarande att jag inte kan fokusera som jag ska. Eftersom jag har haft korta dagar på jobbet så har det ändå funkat någorlunda att jobba. Tyvärr har jag minimal förståelse för kunder som klagar just nu. Jag orkar ju knappt med mig själv. Måtte detta bli bättre snart…

Jag tagit kort för Kronans Droghandels egen kundtidning i veckan. Jag skall vara med i ett stort tresidigt reportage i tidningen som delas ut på alla Kronans apotek i Sverige. Det har både tagits kort i vårt apotek i Märsta men också på min basketträning med Nacka HI. Spännande att se hur korten blev. På något konstigt sätt känns det alltid som de väljer andra kort än vad man själv tycker är bra. Men de vet säkert vad de gör. Det var kul att ta korten iaf.

Detta är en redan utgiven tidning sedan innan.

I helgen hade jag föreläsning i Småland, Hillerstorp.  Det var riktigt roligt och det kom mycket folk. Hela 165st betalande i ett litet samhälle på 2000 personer är inte illa pinkat. Jag och Tomas sjöng också 2 låtar vilket verkade vara ett behövligt avbrott mitt i föreläsningen och som avslut. Jag har insett mer och mer nyttan av att lära mig att spela själv. Jag kan ju trots allt inte ta med mig Tomas överallt även om jag vill det såklart.

Det var en liten kille i publiken som satt i rullstol som verkade mycket inspirerad av programmet. Han hade fått upp blicken för att han faktiskt kunde klara mycket mer än han trodde förut. Det kändes kul och jag hoppas att han börjar göra mer saker själv framöver. Tyvärr är det allt för många som blir överbeskyddade hemma och därför har svårt att bli självständiga senare. Jag påminde honom om att han i framtiden inte vill ha med morsan när han skulle träffa tjejer. Jag hoppas och tror att både han och hans mamma tog åt sig av mina tips.

Idag är det en historiskt sorgsen dag. Men förhoppningsvis också en dag som är en början till upprättelse för alla de människor som miste någon i Norge den 22 juli 2011. Det är något som inte riktigt går att förstå att det har hänt, men ju mer bevis de lägger fram desto mer så återupplever man det som man kände just då.

Tårar kommer då de pratar om alla de offren som fick sätta livet till. Man kan helt enkelt inte förstå att någon kan handla på ett så brutalt och kallt sätt som Anders Behring Breivik har gjort. Han sitter i rätten och rör inte en enda min när de läser upp de namn som har gått bort. Däremot när de visar hans egen propagandafilm så fäller han tårar och verkar strakt berörd. Man vill liksom gå in i hans huvud och se hur han tänker. Hur resonerar en människa som gör något så ont som det han har gjort?

Han verkar ju helt klart ha något under pannbenet då han ändå har planerat detta dåd så utförligt, men samtidigt verkar han helt sakna insikten att se vad han faktiskt har gjort.

Han sitter och småler åt pressen och verkar på något sett njuta av att han är i centrum just nu. Frågan är hur han kommer att hålla i rätten under de 10 veckor som detta skall fortgå. Jag hoppas att han brister och ser vad han har gjort, men jag är inte säker på att det kommer att ske. Snarare motsatsen. Endast när han inser vad han har gjort kan han bli en bättre människa. Frågan är dock om man kan hantera den informationen utan att själv ta sitt liv. Frågan är hur psykiskt störd han är.

8st dog av hans explosion i centrala Oslo om inte jag hört fel, och ca 200st blev skadade. Av ca 560 personer på Utöya blev 69 personer dödade och 33st skadade.

Jag beklagar djupt sorgen för alla anhöriga och önskar att ni efter detta kan gå vidare även om det måste vara fruktansvärt tungt.

Kärlek

kort taget direkt från NRK på Anders Behring Breivik

Idag har jag i princip inte gjort någonting. Har varit rädd för att röra mig för mycket då det stretar hårt i huden där de har sytt. Tog smärtstillande i morse för att våga gå på toa. Nu känns det dock som att jag vågar röra på mig lite mera. Har varit upp och ätit lite och tänkte faktiskt spela lite TV-spel om nu hjärnan pallar det och att jag hittar en ställning som inte gör allt för ont. Just nu har jag iaf en inopererad elektrod i ryggen som förhoppningsvis skall göra att jag får mindre nervsmärtor.

Mina fina jobbarkompisar i Märsta som jag saknar har skickat en jättefin bukett tulpaner till mig och min bästa vän Gun som numera på i LA skickade även hon en underbar bukett. Det värmde verkligen. Tänk vilka underbara människor det finns.

Detta är dosan som jag använder för att styra styrkan på strömmen som skickas i ryggen.

Denna fina bukett fick jag av mina arbetskamrater. Matchar mina rosa hjul :)

Denna underbara bukett fick jag ifrån Gun, min underbara vän som även var tärna på mitt bröllop

Tack för alla hälsningar och böner som jag har fått. Ni är underbara!

Här ligger jag nu och väntar på operation. Känns läskigt värre. De satte nålen i foten som jag ville så jag slapp känna något. Nu blir jag upplagrad med glukoslösning. Tryckte i mig mat precis innan klockan tolv i natt. Nu blir det varken mat eller dryck försen efter operationen. Tyvärr är de sena och jag känner mig redan hungrig. Men men, är det inte värre än så skall man inte klaga. Rummet påminner mig tyvärr lite om gamla jobbiga tider. Nej, nu blir det lite TV. Kram på er!

Ush, just nu är jag väldigt nervös inför morgondagen och skall snart äta mitt sista mål mat innan jag måste fasta. Imorgon skall jag försöka operera ryggen en andra gång för att sätta in en elektrod som skickar elektriska impulser och därmed kan gör att min nervsmärta eventuellt blir lägre. Jag HOPPAS verkligen att det kommer funka den här gången och att jag inte får lika ont som förra gången de försökte. Jag fasar för den smärta som jag fick efter förra misslyckade försöket.

De säger att 65% får en förbättrad smärta och därmed behåller sin elektrod. Jag är så rädd att jag tillhör de andra återstående 35%. Sedan finns det liksom inget mer att göra, sedan får man förlika sig med att äta piller resten av livet, eller vara klar i bollen men skrika av smärta….

Jag har iaf lagt nytt lakan i sängen och duschat med Descutan. I morgon skall jag duscha igen innan jag skall vara på sjukhuset klockan nio.

Wish me luck!

Jag har börjat jobba för att kunna hjälpa till med pengar och hjälpmedel för att starta ett hjälpcenter nere i Zambia. Det underbara folket där satte verkligen sina spår i mig och när jag såg en möjlighet till att samarbeta med människor nere i Sydafrika som åker till Zambia för att hjälpa till så tog jag min chans.

Detta arbete har nyss börjat och jag håller just nu på att se vad som behövs för att kunna samla in pengar och medel. Det är ju ingen idé att skicka ner saker de inte behöver eller vet hur de skall användas, då blir det bara liggandes till ingen nytta iaf. Många frågor måste besvaras: Finns det reservdelar att få tag till där nere för t.ex. rullstolar? Kanske kan det vara lättare att investera i rullstolar som tillverkas närmare då det är lättare med reparationer mm.

Troligtvis kommer det vara dyrt att skicka ner saker också, så det är nog inte alltid mest lönsamt att samla ihop saker. Sedan måste man se till vem det är som kommer att finnas på detta centra. Är det en sjuksköterska och vilken kunskap har hon eller han?

Uppsala kommun trodde att de skulle kunna få fram några stolar och kryckor. Jag får se vilka stolar de är beredda att skänka och gå igenom om det är något som behövs fixas. Stora framhjul och massiva däck ser jag som ett måste i den terräng som är där nere.

Det är som sagt många frågor som måste tas reda på, men jag ser mycket fram emot att detta skall växa fram eftersom. Hoppas ni vill följa med på äventyret :)

Ps. om ni har några tips från egna erfarenheter får ni gärna ge det! Det enda jag har är en god vilja och erfarenheter av vissa hjälpmedel.

Idag har jag gjort en intervju för Kronans tidning. Känns riktigt roligt. För en gångs skull får man fokusera på något annat än att bara presentera sin funktionsnedsättning och istället fokusera på sin kompetens och sitt jobb.  Jag skulle göra en livskurva över en del av mitt liv. Jag gjorde en egen som journalisten sedan får ändra så det passar. Jag tänkte dock att jag kunde lägga ut min egen version här. Det var svårt att bestämma vilka milstolpar som man ville ha med, men jag tror jag fick med det viktigaste utifrån min egen synvinkel.

Livskurva

2002 Lena börjar på apotekarprogrammet i Uppsala

2003 mars: Överkörd av lastbil, nära att inte överleva.

2003 april: Lena får reda på att ryggen är skadad och att hon inte kommer kunna gå igen.

2003 maj: Får sitta upp för första gången efter olyckan. Ständigt illamående från sina läkemedel gör att hon tappar i vikt.

2003 juni: Kan sakta klä på sig igen. Magen krånglar då mycket tarmar blivit skadade.

2003 juli: En smärtläkare säger att Lena troligtvis aldrig kommer klara av att plugga med de starka läkemedel som hon äter.

2003 augusti: Lena flyttar in i en anpassad lägenhet i Uppsala och börjar plugga på heltid igen. Hon sover ca 14-16 timmar per dygn.

2004 Lena börjar spela rullstolsbasket

2005 Lena blir kristen och går bibelskola

2006 Träffar sin blivande man och åker till USA för att plugga och spela rullstolsbasket

2007 Vinner amerikanska mästerskapet i rullstolsbasket.

2010 Utexamineras som leg Apotekare, får direkt jobb inom industrin på 100%

2011 Börjar på Kronans Droghandel på 50% då det är lagom arbetsbelastning med all smärta. Åker senare med på äventyret Mot alla odds till Afrika.

2012 ser fram emot nya utmaningar…

Som ni märkt har jag inte skrivit på ett bra tag i bloggen. Kände väl mest ett tag att det knappt var några som läste, så vem skrev jag för egentligen? Nu verkar det ju faktiskt ändå som att det är en del som har varit inne på bloggen och t.o.m. kommenterat vilket gör att det känns roligt igen att börja skriva. Sedan har det varit en hel del uppmärksamhet ändå nu när programmet har gått med diverse medverkande lite varstans vilket har gjort att det inte riktigt har räckt till med min tid.

Jag har börja jobba på Kronans Droghandel i Märsta nu i stället vilket känns riktigt roligt. Vi är ett härligt gäng med fart och fläkt som peppar varandra. Ligger vid COOP extra om ni vill komma och hälsa på. Eftersom jag jobbar halvtid så är jag dock inte där alla dagar.

Vill passa på att ge ett boktips till er alla. Strengths Finder 2.0, skriven av Tom Rath. Här får ni efter ett test vilket ni gör på nätet reda på vilka era 5 främsta styrkor är och hur ni på bästa sätt bygger vidare på dem. Väl investerade pengar både enskilt men inte minst i ett arbetslag.

Ha det bäst!