tvinter.se
Publicerat: 2011-09-29 | 01:14:04 i
Media Idag har jag varit en vända i Göteborg över dagen för att spela in för TV inter. Jag fick berätta min livshistoria, hur jag blev kristen och vad det har betytt för mig i mitt liv. Var omvälvande att prata om så starka saker. Jag hoppas att det kommer ge människor något att höra mitt vittnesbörd. Jag lägger ut en länk när det är färdigt att avnjutas här på bloggen. Har ingen aning om när ännu. Nedan ser ni ett kort på hur det såg ut där jag satt i studion.
Imorgon väntar föreläsning på Mastiff. Jag ser fram emot att ge min bild av vad det är som är viktigt för att våga tro att saker faktiskt går att klara av: Mot Alla Odds. Jag skriver mera om hur det gick efteråt. Börjar redan bli lite nervös!!!
Arlanda nästa
Publicerat: 2011-09-28 | 11:02:31 i
Media Är nu påväg till Arlanda och Göteborg för att spela in i Västra Frölundas Pingstkyrka för TV Inter. Spännande!
Bra artikel i GP
Bröllop
I helgen var det bröllop i Dala-Järna. Det är alltid lika roligt att träffa många av sina vänner samlade på samma ställe så man får prata av sig om allt som hänt sedan senast man sågs. Brudparet Elinor och Robert var så vackra och helt otroligt förälskade vilket är precis som det skall vara en sådan här dag. Grattis igen till er, ni är nu ett med varandra!
På bilden ser ni min underbara vän Josephine och jag utanför kyrkan i Dala-Järna
Jag blir alltid påmind om mitt och Tomas bröllop när jag är på andras, och då särskilt i Dala-Järna eftersom det var här vi gifte oss. Det var en av de bästa dagarna i mitt liv. Att ha så många underbara vänner runt omkring sig som kommit dit för vår skull var en fantastisk känsla. Att lova inför Gud att man skall dela varandras bördor i nöd och lust ger verkligen en trygghet och starkhet i ens relation.
Jag minns att jag kände mig så vacker i min klänning, sminkning och frisyr. Jag hade suttit hos frisören sedan kl 4 på morgen och mina ögon var alldeles röda eftersom jag dessutom knappt kunnat sova på natten av nervositet. Som tur var försvann det lagom till fotograferingen runt kl 11 på förmiddagen.
När vi skulle gå in i kyrkan ville min klänning ville fastna i ena hjulet hela tiden. Jag blev så nervös att jag var tvungen att ropa ut mamma som fick fixa till allt i sista sekund.
Det var skönt i all nervositet att min bästa kompis Gun var tärna. Hon kom hem från sina studier i USA bara för min skull. Helt fantastiskt att man kan ha sådana vänner. Tack alla som förgyllde vår dag. Jag uppskattar det fortfarande skall ni veta!!
Ett av alla våra bröllopskort taget av Fredrik Olsson
Dagen då jag blev två delar
Publicerat: 2011-09-23 | 10:44:34 i
Olyckan Det var en vacker vårdag, jag packade ihop min väska för att åka till BioMedicinska Centrumet i Uppsala för att labba. Livet var på topp. Jag hade fått underbara vänner på apotekarprogrammet som jag verkligen kom överens med och på tentan i Organisk kemi hade jag endast fått ett fel.
Dagen till ära skulle jag inviga en ny vårjacka ifrån HM då det var så underbart vackert och soligt ute. Till det satte jag på mig en vit keps eftersom cykelhjälmens spänne hade gått sönder bara några dagar tidigare. Jag hoppade på min cykel och började trampa de 6km som jag avverkade till skolan varje morgon. Inte visste jag då vad som skulle hända bara några minuter senare.
I en korsning med cykelövergång kör jag rakt fram och märker inte vad som händer vid min sida. En stor lastbil på 12 ton påväg till ICA med varor har helt missat mig och börjar därmed svänga rakt åt mitt håll. Jag har ingen chans att veja och efter att jag blivit frontad ligger jag nu på gatan med cykeln över mig. Jag känner hur lastbilens tunga vikt kör över mig med det ena hjulet över magen. I mitt huvud kommer en bild av en stor vattenmelon som krossas. Jag tänker att om lastbilens nästa däck kör över mitt huvud så kommer det spräckas precis som den där melonen. Då är jag död.
Även nästa däck kör över min mage och bäcken och i all chock så tänker jag först:
-Var det inte värre än så att bli överkörd?
Jag försöker att röra på mig och jag kunde då fortfarande röra mina ben. Jag kommer också ihåg att det var en man med mustasch som höll min hand. Han bad mig att ligga still och jag bad honom att ta av mig min ryggsäck då det började göra så fruktansvärt ont i ryggen. Det jag inte visste då var att hela min ryggrad hade slitits ut led, mitt bäcken var krossat och att mina tarmar låg utanför min kropp efter det tryck som hade skapats under lasbilens 12 ton. Min kropp var helt enkelt i 2 delar. Jag fick inte träffa den mannen igen försen i rätten ca 1 år senare.
Jag vägrade att titta neråt för jag tänkte att om jag ser hur illa det är ställt med mig kommer jag kanske tappa min tro på att jag kommer att överleva. Det fanns inte ett val för mig att dö just då. Jag tänkte på min mamma och min bästa kompis Jenny som precis hade mist en annan vän i en trafikolycka bara några månader tidigare. De skulle inte klara av att jag dog. Nej, jag skulle överleva!
Det började bli väldigt jobbigt eftersom det vare extremt svårt att andas då mina magmuskler var söndertrasade. Smärtan blev bara värre och värre och jag svimmade av och till.
Ambulasen var där på 15min. Om den inte hade varit där så snabbt så hade jag nog aldrig skrivit dessa rader. Hela tiden fick jag repetera mitt personummer och jag minns min frustration över att säga det om och om igen. Kunde de inte lyssna! Nu förstår jag att de ville hålla mig vaken, men då var jag bara arg. Jag bad dem konstant om hjälp att andas. Det kändes som om jag inte fick någon luft alls vilket var väldigt obehagligt.
Efter 25 min var jag inne på akuten på akademiska. De klippte av mig min nya fina vårjacka vilket jag tyckte var väldigt irriterande. Den var ju helt ny! Ganska patetiskt i sammanhanget, men vem tänker klart i sådana lägen? Dr Phil kanske, nej, jag tror inte det...
Plagg på plagg klipptes av och till slut låg man där alldeles naken med en söndertrasad kropp. Hela tiden var det en sköterska med som informerade om allt som hände omkring mig och var de gjorde. Det var väldigt skönt att ha någon vid sin sida och jag måste ge positiv kritik till akuten på Akademiska för det.
Fick information om att de skulle söva mig och ca 30 min efter jag blivit påkörd ligger jag nu på operationsbordet. Jag somnar in......
Foton av Elisabeth Ohlson Wallin
Idag skickade SVT de bilder som vi tagit i studion hos Elisabeth Ohlson Wallin. Jag kan tyvärr inte lägga ut dem här eftersom SVT skall använda dem på deras hemsida. Själv är jag riktigt nöjd med bilderna som enligt mig ger bild av en stark tjej i rullstol och som inte skäms över sig själv.
Elisabeth är en riktigt duktig fotograf med en massa tokiga ideér som får även den blygaste att släppa lite på tyglarna tror jag. Det var riktigt intressant och spännande att vara i hennes studio i Stockholm och se alla foton på kändisar som hon fotat. En del foton var dock alldeles för urflippade för min smak, men smaken är som baken.
Har fått förhandsvisning på de andra deltagarnas bilder också men ni får vänta tills om några veckor då SVT:s sida kommer upp på webben.
Ha det bäst!
Lugnt på jobbet
Sitter här och har precis slutat jobbet. Jag jobbar som Apotekare på Kronans Droghandel i Upplands Väsby. Ikväll har det varit väldigt lugnt då pendeltågen har strulat. Eftersom apoteket ligger precis bredvid stationen så är de flesta av våra kunder pendlare. Om du vill komma och hälsa på och hämta ut dina läkemedel eller bara köpa lite trevlig kroppsvård så har vi öppet Mån-Fre 9-19;)
Det märks att skolorna har börjat för våra lusmedel och förkylningsläkemedel går åt som bara den. Löss måste vara så sjukt otrevligt att råka ut för. Som tur är har jag aldrig fått erfara detta blodsugande lilla djur i mitt hår, men om man själv får barn någon gång så går man väl inte längre säker.
Imorgon skall jag till Akademiska sjukhuset och smärtcentrum. Skall bli intressant och höra vad de tycker jag skall göra för att hantera min smärta.
Ha det gott!
Förväntningar inför hösten
Jag ser verkligen fram emot hösten då det väntar många spännande händelser i mitt liv. Den största händelsen är att jag skall medverka i SVT:s storsatsning Mot Alla Odds. Skrämmande att hela Sverige skall få se mig osminkad, ostylad och mer skitig än någonsin i Afrikas ödemark. Det första programmet kommer sändas den 7 november kl 20:00 på SVT1. Missa inte det!
Tänkte även börja föreläsa angående vad jag har gått igenom och hur jag har gått vidare. Skall bli spännande och jag ser fram emot att hålla min första föreläsning redan nästa vecka för produktionsbolaget Mastiff.
Välkommen till min nya blogg!
Att starta en blogg var inte så lätt som jag trodde. Det finns ju en djungel av olika alternativ och vilket skulle då vara bäst för mig som inte är ett datasnille men ändå vill ha en riktigt snygg sida?
Ringde min kära svägerska Therese som hjälpte mig de första stapplande stegen. Tack Therese!
Varför har jag då döpt denna blogg till Mot Alla Odds Lena? En av huvudanledningarna är att jag dels skall medverka i en av SVT:s stora satsningar i höst som heter just Mot Alla Odds, och den andra anledningen är att jag tycker mitt livs historia stämmer ganska bra in under just att leva Mot Alla Odds.
Jag hoppas ni kommer tycka det är roligt att följa mig under höstens alla äventyr både här och på TV!
Nu är det bara att börja lära sig hur man skall göra bloggen snygg också. Skall bli roligt och spännande att lära sig något nytt! Håll tillgodo vänner:)
Kommentarer, 0st
