Alzheimers light
Det där att komma ihåg saker är verkligen inte min starka sida. Idag på min lediga dag så låg jag där slumrandes runt kl. 10 i min sköna säng då det ringde på dörren. Vem kunde det vara? Skulle jag träffa någon idag? Nej, jag kunde inte komma på någon jag hade stämt träff med. Jag gick upp, rufsig i håret i bara nattlinnet och öppnade försiktigt dörren. Där ute stod fotografen för Uppsala nya tidning. Just det, honom hade jag bestämt för en månad sedan att jag skulle träffa idag. Det hade helt flugit ur min hjärna. Jag kunde inte annat än att skratta åt eländet så jag gjorde det och erbjöd in honom att vänta medan jag skulle klä på mig. Han skulle ändå iväg och fota någon mer efter mig så han åkte dit istället och kom därefter tillbaka till mig igen. Snäll fotograf som jag har träffat vid flertalet tillfällen nu. Jag lovades att få bilderna efter att artikeln i UNT publicerats, så då kommer även ni att få ta del av dem.
Andra bilder som jag däremot fick ta del av idag var de ansiktsbilder som en kille vid namn Casper Löfgren tog som också studerar på Berghs fotoskola. Så jag lägger väl ut dem för beskådan.
Annars har jag varit och tränat på gymmet idag och fått en genomkörare av kroppen. Gött inför all onyttig julmat som skall förtäras i jul. Nu har man förstått att julen verkligen är här då vi har fått blaskig snö ute. Blev helt genomsur på vägen till gymmet idag vilket var mindre skönt. Jag har verkligen inte saknat snön och hoppas på en fortsatt vinter utan denna icke rullstolsvänliga företeelse.
Varma vinterkramar från mig
Kommentarer
Trackback
